dikt till Paps

min Paps (2011-10-20)

Jag trodde jag visste vad gråta var,
hur ledsen man kan bli
Vad övergiven betydde
och hur grått ett liv kan bli
Men hålet i mitt hjärta
är nu stort och mörkt och tungt
kvar, mitt i det allraste dystra
gnistrar nu en stjärna lungt
Speglingar från ditt liv
gnistrar till i stjärnglansen
Jag hör din röst, ditt skratt,
ser dig göra surfin' bird - dansen
Du springer mot sommarvattnet
på ditt eget speciella vis
du fiskar solbränd från båten
du tar hem fisk, inte en, utan säckvis
Dessa gnistror från ditt liv
får nu följa med mig livet ut
som en varm kärleksfull längtan
tills vi två kan tillsammans, igen, lägga ut

/Angélique Wenell

min far har gått bort